petersvensson.com

Årets första besök i jämtlandsfjällen blev den kallaste fjällupplevelsen. För första gången har jag frusit så jag har haft ont. Det var en häftig och lärorik tur. Temperaturerna var inte extrema men i kombination med ganska starka vindar var kylan minst sagt påtaglig.

Vi planerade att göra den klassiska jämtlandstriangeln mellan Storulvån – Blåhammaren – Storulvån. Tyvärr så var vårt tåg försenat med drygt fyra timmar och vi kom därför iväg sent på eftermiddagen. Halvvägs till Sylarnas fjällstation ligger vindskyddet Spoijme och när vi kom dit visade vindmätaren mellan 15-20 m/s i nästan rak motvind. Solen hade precis gått ner. Ca 15 minusgrader och det började att snöa. Valet var inte så svårt så efter en macka och lite kaffe bar det av tillbaka till Storulvåns fjällstation.

På väg mot Blåhammaren från Storulvån. Fortsatt kallt och blåsigt men medvind.

Patric och Carl vid vindskyddet Ulvåtjärn strax innan den riktiga stigningen mot Blåhammaren startar.

Carl med lite isbildning i skägget.

Vindskyddet Ulvåtjärn

Den var inte många minuter man stod stilla och pustade för då kylde vinden ner oss. Det gjorde verkligen ont efter att ha pausat i vindskydden. Med ca 20 minus och lätt fuktiga (svettiga) som gjorde att vi blev snabbt kalla ökade vi tempot direkt efter våra raster för att få tillbaka värmen.

Vi kom aldrig till Sylarnas fjällstation utan fick njuta av Sylmassivet på avstånd.

Heltäckande klädsel var ett måste så fort det inte var ren medvind. De vita fläckarna dök upp bara på några tiotalssekunder om ansiktet exponerades för vinden. Patric ser ut att tillhöra Polisens insatsstyrka.

Ankomst till Blåhammarens fjällstation

Blåhammarens fjällstation är den högst belägna fjällstationen i Sverige (1086 möh) och samtidigt den minsta.

På Blåhammarens fjällstation finns bastun med den finaste utsikten.

Det var premiärhelg för säsongen på Blåhammaren. Förutom oss hade det även dykt upp en kille från nederländerna som gick på Snöskor. De hade inte fått igång värmen ordentligt. Det har inte snöat lika mycket som det brukar så de hade för lite isolerande snö i den kalla vinden. Det var 9 grader i matsalen när vi åt middag. Köket på Blåhammaren går verkligen inte av för hackor. Det serverades trerätters middag på lördagskvällen som smakade utmärkt och det var mycket bra service.

Snabbt mössbyte i minus 25 grader med lätt motvind. Det största problemet på tillbakavägen var att våra skidglasögon frös igen.

Det är en fin platå högst upp vid Blåhammaren, efter de första kilometrarna såg går det sedan nästan utför hela vägen till Storulvån och det är mycket lättåkt.

Share on Facebook

I år blev det en hel veckas vistelse på fjället. Givetvis hör det traditionen till att bli inblåst. Till skillnad från de senaste åren så blev vi i år inblåsta på Helags fjällstation istället för Sylarna. 31,5 m/s var toppnoteringen under dagen. Vädret i övrigt under veckan var inte heller det bästa men vi hade ett par fina dagar i alla fall. Jag har också prövat att sova i tält under vissa mindre goda förhållanden. Aktot fick bekänna färg.

Patric på väg mot Sylarna i snålblåsten

Några hurtiga typer i gänget tog sig upp till lillsylen. Åsa, Patric och jag satte oss och fikade halvvägs upp istället. Nja, kanske en fjärdedel upp är mer korrekt.

Eftersom jag ändå släpade med mig tält, sovsäck och liggunderlag x 2 för att tälta så kände jag mig tvungen att tälta. Jag passade på natten då vi var inblåsta på Helags. Vinden hade mojnat något under kvällen och jag tror att medelvinden låg runt 15-17 m/s när jag kröp ner i sovsäcken. Temperaturen var inga problem men jag vaknade ett par gånger av vinden som slet ordentligt i tältet. Det blev bara en natt i tält under veckan. Jag kan absolut tänka mig att göra om det men vill gärna ha mindre blåst och lite torrare väder.

Åsa E och Patric på väg till Helags från Sylarna. På förmiddagen hade vi helt ok väder men allteftersom vi kom närmare Helags tilltog vinden och snöande ökade.

Vårt gäng bestod som mest av 20 personer som till slut var utspridda runt om på olika fjällstationer och fjällstugor pga väder, skavanker, förkylningar och olika resrutter. Min rutt blev Storulvån – Sylarna – skiddag vid Sylarna – Helags – inblåst på Helgas – Vålåstugorna – Stendalsstugorna – Storulvån – Balkongen på Storulvån. Jag har varit lite klen i en fot och har klagat mig fram över fjället. Stort tack till Lisa som försett mig med diklofenak.

Johan, Anna och Helena är på väg i en av utförslöporna mellan Helags och Vålåstugorna

Anna njuter av solnedgången vid Vålåstugorna med utsikt över Gruvsmällen, 1246 m.

Jämtlandsfjällen är verkligen fantastiska och jag är mycket lockad att åka tillbaka redan om några veckor för att njuta igen.

Kanske blir det Getryggen vid Storulvån i slutet av April. Randonéekurs? Kitekurs? Det ser härligt ut i alla fall. 

Share on Facebook

Det börjar dra ihop sig för vinteräventyr i Jämtlandsfjällen. I år blir vi ett riktigt stort gäng som kommer att försöka oss på att åka skidor på tvären. Totalt så blir vi 21 stycken som samordnar och möts på Sylarna nu på söndag. Förhoppningen inför veckan är givetvis trevliga naturupplevelser, många skratt och förhoppningsvis topptursförsök på Sylarna och Helags. Med min svindel så kanske jag inte kommer så högt men jag vill gärna försöka.

Martin leder följet under vår fjälltur 2008. Jag tror att vi är på väg från Sylarna till Gåsen?

Jag har idag gått igenom min packlista och vägt in nya prylar. Erik som ska med gjorde det för några dagar sedan och presenterade en snygg tabell.

Min totalvikt utan mat och dryck hamnade på 15 456 gram. Då är skidor, pjäxor, stavar samt kläder jag har på mig inräknat i vikten. På ryggen väger jag in på 6 211 gram utan mat och dryck. Jag kommer att lasta på lite mat och dryck men jag räknar med att bunkra upp efter hand på fjällstationer och stugor. Kanske är jag inte den mest smultronluktande killen som kommer in på stugorna.

Igår blev jag lite sugen på att ta med mig Aktot och tälta. Det skulle vara en bra smygstart för min vinterfjälltältningskarriär. Samtidigt skulle jag få ha eventuell odör för mig själv Då ökar givetvis vikten något för tält 1560 gram, sovsäck 965 gram och liggunderlag 400+400 gram. Förmodligen måste jag byta upp mig till större ryggsäck också men den behöver inte bli speciellt mycket tyngre (klättermusens Arvaker 60l). 

Share on Facebook

Vintern börjar pocka på uppmärksamheten precis när man börjar tycka att nu ska våren komma. Den mörka trista perioden börjar ändå ta slut. Det är nästan ljust när man går till jobbet och det var dagsljus när jag slutade idag. Kylan var påtaglig idag och ska visst hålla i sig. Kanske blir det skridsko till helgen. Sommarn kan helt plötsligt vänta. Jag börjar längta till årets fjällresa som i år kommer att vara vecka 14. Vi är ungefär 14 stycken som ska med. Förra året var vi ett härligt gäng och större delen av dem ska med i år också vilket känns väldigt kul. Hoppas på omväxlande väder, fina utförsåkningar och ett par toppturer.

Martin, Johan och Boel på toppen av Stora Härjångsstöten i alldeles rätt anda! Helags, Sveriges sydligaste glaciär, i bakgrunden. Förhoppningsvis klipper vi Helags i år

Share on Facebook

Under mellandagarna åkte Patric till Grövelsjön för ett par dagars tur på skidor innan nyårsfirande i Tänndalen. Vädret var helt fantastiskt med strålande sol, klarblå himmel, några minusgrader och endast lite vind. Vi fick ett par riktigt fina långa dagar. Det var mörkt när vi begav oss ut på fjället och mörkt när vi kom tillbaka. Grövelsjön kan rekommenderas. Vi bodde på fjällstationen som ligger strategiskt till. Bilväg hela vägen fram. Från fjällstationen tar det ca 45 min – 6o min på skidor tills man når kalfjället. Det finns flera fina och enkla toppbestigningsmöjligheter i både Sverige och på den Norska sidan. Visst, det var enkelt men stighudar rekommenderas.

Det blev en del fikat under turerna men stoppen blev inte särskilt långa. Vi ville gärna röra på oss eftersom det var lite kyligt.

Patric läser kartan efter att vi har kommit ut ur dimman

Dimman håller på att försvinna

Det var svårt att hitta naturliga hopp

Solen är som lägst vid den här årstiden och ger härligt varmt ljus. 

Det bjöds på otroligt vacker natur med fin enkel skidåkning både utför och uppför

Share on Facebook

Commeo2008, det ska du hänga med på fick jag höra i vintras. Det skulle vara forsränning, grottklättring, mountainbike och alpin klättring. Ok, forsränning är kul tänkte jag. Grottklättring låter klaustrofobisk men kanske skulle fungera. Mountainbike kommer nog bara vara jobbigt och livsfarligt. Klättra upp på Sylarna, hmm, inga goda vibbar.  Sist jag försökte det, 2004, så var jag tvungen att bryta en bit upp på grund av svindel. Commeo2008 i mina öron lät som en toppensemester. En toppensemester om man gillar att plågas, bli blöt, vara kall, få ångest i en grotta och få panik uppe på ett berg. Gud vad härligt. Tänk att få allt detta efter att ha cyklat runt på stenar och i lera med mjölksyra upp till öronen med risk för att bryta varenda ben i kroppen.

Måndagen den 4 augusti 2008 satt jag, i alla fall, i en bil tillsammans med guiden Simon på väg från Storulvån till Ånns station för att möta resten av Commeogänget. Vi samlades i Ånn inför forsränningen. I bilen gjorde jag klart för Simon, ca en minut efter att vi träffats, att jag hänger med på allt men att sticka upp på Syltoppen på torsdag det gör jag verkligen inte. Jag kan spela Yatzy, läsa en bok eller bara ta en promenad runt Fruntimmersklumpen istället. Simon sprack upp i ett stort leende och undrade om jag var tvungen att ta det beslutet idag, tre dagar innan vi ska upp på Sylarna.  

Forsränning stod på programmet för första dagen. Gruppen fördelades på fyra flottar, två stora och två små. Under vårmånaderna så ska den sträckan vi paddlade klassas som en klass 4 fors vid högvatten. Det var inte högvatten idag och bedömde att det inte var mer än 2+ fors nu men det var ganska kul ändå. Framför allt var det ett bra sätt att börja veckan på.

Efter forsränningen så checkades det in på Storulvån. Lika självklart som att renen Leif finns vid Storulvån lika självklart är det att njuta av en jämtländsk Hell med fjällen som utsikt. Kvällen avslutades med trerätters middag. Det ingår helpension under hela Commeoveckan vilket kändes otroligt skönt och lyxigt. 

Enligt programmet skulle vi klättra i grottor andra dagen men den aktiviteten hade ställts in pga risk för ras. Det hade nyligen rasat vid grottorna och man hade inte hunnit bedöma hur säkert det var att gå in i grottorna. Iställe fick vi en extra dag på klätterväggen i Storulvån där vi gick igenom vissa moment inför torsdagens klättring. Det kändes väldigt bra för mig. 

Strax innan lunch hämtade vi våra mountainbikes och finjusterade dem så att vi kunde börja cykla mot Gåsen. Första dagen på cykel sedan i mars. Kändes kanonbra att starta med terräng;) Det var lite vingligt och gick lite sakta men skam den som ger sig. Det är en otroligt vacker sträcka den sista milen upp mot Gåsen. 

Gåsen är en härlig fjällstuga som har en riktigt pampig utsikt. Vi hjälptes åt att göra trerätters middag och somnade ganska enkelt efter första dagen på cykel. Från Gåsen styrde vi sedan mot Sylarna.

Cyklingen till Sylarna var ganska jobbig men rolig. Helt plötsligt infann sig en ny känsla. Det var inte bara jobbigt utan även ganska kul att cykla. Svårare partier som var omöjliga igår klarades av och det gick att ha högre fart. Cykling på fjället kanske inte var så tokigt ändå. Sent på onsdagen så anslöt Sigmund, som är chef för Svenska Alpina fjällräddningen till vår grupp. Han skulle med oss på vår toppbestigning under torsdagen. Det kändes väldigt betryggande. Skulle något gå fel så behöver vi inte ringa till SOS Alarm. Killen som de skulle skicka fanns redan med oss. Efter en middag på Sylarna så hade vi en briefing inför torsdagens klättring. Efter den hade jag bestämt mig för att utmana mig själv och ta mig upp på Syltoppen.

Klättringen gick över förväntan för min egen del. Det var tre partier som jag hade riktigt svårt för. Jag kallar dem själv för “Djävulsgapet”, “Rockers bottleneck” och “Fainting wall”. Med stöd och guidning av Patric och Simon klarade jag alla hela vägen upp. Det var en otroligt skön känsla att komma upp på toppen (It’s one giant leap for me, one small step for mankind). Det blev en avslappnad och trevlig tur tillbaka till Sylarna.

Sista dagen blev en fantastisk cykeltur tillbaka till Storulvån. Mycket fart och vacker miljö. Tyvärr tog jag inte fram kameran på hela fredagen. Hela Commeo var fantastiskt roligt. En riktigt bra grupp. Bra upplägg och mycket duktiga guider. Kan klart rekommendera det om någon är nyfiken inför nästa år. Själv kommer jag att fortsätta med mountainbike. Har blivit helsåld på det. Forsen kommer jag att komma tillbaka till men sitter mycket hellre i en forskajak. Klättring kanske jag kommer att göra igen. Nu vågar jag ändå utmana mig lite mer. Jag kommer dock inte klättra upp igen på Sylarna innan nästa år. Måste smälta det här en stund till. Tack alla som varit inblandade för en mycket trevlig vecka. Syns vi på Commeo vinter 2009?

 

 

 

Share on Facebook