Mountainbike! En omväg på 30 mil till Dalarna efter 7 dagars havspaddling i Stockholms skärgård för en dags downhill. Kan det vara värt den omvägen? Absolut! Är det fortfarande värt omvägen och dryga tusenlappen när dagen summeras med lite skrubbsår och skavanker? Definitivt!
Vi hade nämnt det någon gång före paddlingen men downhillplanerna tog fart de sista två dagarna under paddlingen i Stockholms skärgård Beslutet att verkligen köra till Gesunda togs när vi hade lastat kajakerna och startat bilen i Roslagen. Efter en frukost på Statoil i Hofors så kom vi lagom i tid till de öppnade liftarna i Gesunda utanför Mora i söndags morse.
Patric och jag hade aldrig åkt downhill innan utan hyrde utrustningen på plats. Våra framdämpade cross-country cyklar hade nog inte klarat av påfrestningarna här. Personalen i butiken och liftpersonalen var mycket sympatiska och vävilliga. Efter ett par försiktiga uppvärmningsåk i den gröna pisten ökade vårt självförtroende och vi vågade oss på blåa, röda och även rödsvarta pister. Vi tog oss ned, kanske inte lika snabbt och graciöst som de flesta andra. På eftermiddagen tog downhillpremiären slut för mig i den rödsvarta pisten Accelerator när jag råkade att vurpa. Med några skrubbsår, lite lätt muskelvärk och stukat självförtroende så bestämde jag mig för att fotografera istället.
Patric testar de byggda droppen.
Det fanns flera duktiga tjejer som körde riktigt coolt. Vår avslappnade stil i joggingbyxor var kanske inte lika fräck som den här tjejens svarta stealth klädsel.
En till cool tjej på Gesundaberget!
Patric cyklar koncentrerat i de välpreparerade spåren. Här i Magic Carpet.
Patric är riktigt duktig på att hoppa. Själv lättade jag mer från marken än hoppade.
De lite mer rutinerade hoppade på allt som gick att hoppa på.
En del kom riktigt högt.
Jag var inte den enda som vurpade. Allt gick bra. Han fick inte ens ett skrubbsår.
Utsikten från Gesundaberget var storslagen.
Pisterna/Lederna utgår alla från toppen i alla möjliga riktningar med nivåer för alla, både nybörjare och erfarna. I år hade de märkt av ett ökat intresse för downhill och kommer att fortsätta satsningen med byggandet av fler downhillpister. Har ni inte prövat mountainbike så gör det! Det är riktigt roligt. Jag vill redan ut med min crosscountry hardtail mounatinbike igen och kommer framöver att krydda det med downhillutflykter.
Det är alltid tacksamt att ha med Johan på turer.
Mistluren på Pater Noster ljuder inte längre…
Lys alltid upp era tält! Köp röda också! Annars blir det så här 
blommor som jag borde kunna namnet på…
Det blev en fin kväll den här gången också 
Vi slog nattläger strax söder om Marstrand på Vannholmen. En charmig liten ö som har varit bebodd för ca 90 år sedan. Nu fanns det bara spår av husgrunden kvar. 
På Vannholmen hade vi en fantastiskt fin kväll och eftersom jag ha satsat lite mer på matlagningen den senaste tiden måste middagen förevigas. Bulgur med spenat och annat krafs.
Eftersom jag saknar vattentät kamera för tillfället får jag försöka med lite fotonörderi på land istället för att kompensera avsaknaden av paddelbilder.
Pater Noster är en Heidenstamfyr. Våra kunskaper sattes på prov efter att ha läst informationsskylten i hamnen. Det har visst tillverkats tre Heidenstammare till västkusten. Att den andra står på Måseskär visste vi. Den tredje då? 
Det fanns ett helt hav av fina maskrosor på Hamneskär.
På vägen tillbaka från Pater Noster paddlade vi igenom Marstrands hamn. En härlig idyll. Carlstens fästning syns i bakgrunden.
Väl i Marstrand passade vi på att ta en glass hos Reidar som driver 
