Category: Cykla

Downhill Mountainbike i Gesunda, Dalarna!

Mountainbike! En omväg på 30 mil till Dalarna efter 7 dagars havspaddling i Stockholms skärgård för en dags downhill. Kan det vara värt den omvägen? Absolut! Är det fortfarande värt omvägen och dryga tusenlappen när dagen summeras med lite skrubbsår och skavanker? Definitivt!

Vi hade nämnt det någon gång före paddlingen men downhillplanerna tog fart de sista två dagarna under paddlingen i Stockholms skärgård Beslutet att verkligen köra till Gesunda togs när vi hade lastat kajakerna och startat bilen i Roslagen. Efter en frukost på Statoil i Hofors så kom vi lagom i tid till de öppnade liftarna i Gesunda utanför Mora i söndags morse.

Patric och jag hade aldrig åkt downhill innan utan hyrde utrustningen på plats. Våra framdämpade cross-country cyklar hade nog inte klarat av påfrestningarna här. Personalen i butiken och liftpersonalen var mycket sympatiska och vävilliga. Efter ett par försiktiga uppvärmningsåk i den gröna pisten ökade vårt självförtroende och vi vågade oss på blåa, röda och även rödsvarta pister. Vi tog oss ned, kanske inte lika snabbt och graciöst som de flesta andra.  På eftermiddagen tog downhillpremiären slut för mig i den rödsvarta pisten Accelerator  när jag råkade att vurpa. Med några skrubbsår, lite lätt muskelvärk och stukat självförtroende så bestämde jag mig för att fotografera istället.

drop

Patric testar de byggda droppen.

tuff

Det fanns flera duktiga tjejer som körde riktigt coolt. Vår avslappnade stil i joggingbyxor var kanske inte lika fräck som den här tjejens svarta stealth klädsel.

tuff

En till cool tjej på Gesundaberget!

Magic carpet

Patric cyklar koncentrerat i de välpreparerade spåren. Här i Magic Carpet.

patric hoppar

Patric är riktigt duktig på att hoppa. Själv lättade jag mer från marken än hoppade.

jumper

De lite mer rutinerade hoppade på allt som gick att hoppa på.

jumper

En del kom riktigt högt.

vurpa

Jag var inte den enda som vurpade. Allt gick bra. Han fick inte ens ett skrubbsår.

view

Utsikten från Gesundaberget var storslagen.

Pisterna/Lederna utgår alla från toppen i alla möjliga riktningar med nivåer för alla, både nybörjare och erfarna. I år hade de märkt av ett ökat intresse för downhill och kommer att fortsätta satsningen med byggandet av fler downhillpister. Har ni inte prövat mountainbike så gör det! Det är riktigt roligt. Jag vill redan ut med min crosscountry hardtail mounatinbike igen och kommer framöver att krydda det med downhillutflykter.

MTB-nördar

Igår var det vårpremiär för mig att cykla mountainbike. Kul med alternativ till paddlingen. Jag blev mountainbikebiten förra året på en fjälltur. Vi var ett glatt facebook gäng stack ut på en kvällstur i Änggårdsbergen relativt centralt i GBG. Turen var rolig och varierande. Mycket vila, tre punkteringar, en praktvurpa och ett trasigt däck var resultatet för fem personers framfat i terrängen. Som tur var gick Niklas volt genom busken bra för honom.

punktering Johan är väldigt snäll och ställde upp på att visa hur man byter en slang redan innan vi hann komma ut i terrängen.

patric1Patric tar sig fram på Änggårdsbergens stigar.

johannesJohannes testar bromsarna och de funkade! puh!

Commeo 2008, Jämtlandsfjällen, 4 – 8 augusti

Commeo2008, det ska du hänga med på fick jag höra i vintras. Det skulle vara forsränning, grottklättring, mountainbike och alpin klättring. Ok, forsränning är kul tänkte jag. Grottklättring låter klaustrofobisk men kanske skulle fungera. Mountainbike kommer nog bara vara jobbigt och livsfarligt. Klättra upp på Sylarna, hmm, inga goda vibbar.  Sist jag försökte det, 2004, så var jag tvungen att bryta en bit upp på grund av svindel. Commeo2008 i mina öron lät som en toppensemester. En toppensemester om man gillar att plågas, bli blöt, vara kall, få ångest i en grotta och få panik uppe på ett berg. Gud vad härligt. Tänk att få allt detta efter att ha cyklat runt på stenar och i lera med mjölksyra upp till öronen med risk för att bryta varenda ben i kroppen.

Måndagen den 4 augusti 2008 satt jag, i alla fall, i en bil tillsammans med guiden Simon på väg från Storulvån till Ånns station för att möta resten av Commeogänget. Vi samlades i Ånn inför forsränningen. I bilen gjorde jag klart för Simon, ca en minut efter att vi träffats, att jag hänger med på allt men att sticka upp på Syltoppen på torsdag det gör jag verkligen inte. Jag kan spela Yatzy, läsa en bok eller bara ta en promenad runt Fruntimmersklumpen istället. Simon sprack upp i ett stort leende och undrade om jag var tvungen att ta det beslutet idag, tre dagar innan vi ska upp på Sylarna.  

Forsränning stod på programmet för första dagen. Gruppen fördelades på fyra flottar, två stora och två små. Under vårmånaderna så ska den sträckan vi paddlade klassas som en klass 4 fors vid högvatten. Det var inte högvatten idag och bedömde att det inte var mer än 2+ fors nu men det var ganska kul ändå. Framför allt var det ett bra sätt att börja veckan på.
Efter forsränningen så checkades det in på Storulvån. Lika självklart som att renen Leif finns vid Storulvån lika självklart är det att njuta av en jämtländsk Hell med fjällen som utsikt. Kvällen avslutades med trerätters middag. Det ingår helpension under hela Commeoveckan vilket kändes otroligt skönt och lyxigt. 
Enligt programmet skulle vi klättra i grottor andra dagen men den aktiviteten hade ställts in pga risk för ras. Det hade nyligen rasat vid grottorna och man hade inte hunnit bedöma hur säkert det var att gå in i grottorna. Iställe fick vi en extra dag på klätterväggen i Storulvån där vi gick igenom vissa moment inför torsdagens klättring. Det kändes väldigt bra för mig. 
Strax innan lunch hämtade vi våra mountainbikes och finjusterade dem så att vi kunde börja cykla mot Gåsen. Första dagen på cykel sedan i mars. Kändes kanonbra att starta med terräng;) Det var lite vingligt och gick lite sakta men skam den som ger sig. Det är en otroligt vacker sträcka den sista milen upp mot Gåsen. 
Gåsen är en härlig fjällstuga som har en riktigt pampig utsikt. Vi hjälptes åt att göra trerätters middag och somnade ganska enkelt efter första dagen på cykel. Från Gåsen styrde vi sedan mot Sylarna.
Cyklingen till Sylarna var ganska jobbig men rolig. Helt plötsligt infann sig en ny känsla. Det var inte bara jobbigt utan även ganska kul att cykla. Svårare partier som var omöjliga igår klarades av och det gick att ha högre fart. Cykling på fjället kanske inte var så tokigt ändå. Sent på onsdagen så anslöt Sigmund, som är chef för Svenska Alpina fjällräddningen till vår grupp. Han skulle med oss på vår toppbestigning under torsdagen. Det kändes väldigt betryggande. Skulle något gå fel så behöver vi inte ringa till SOS Alarm. Killen som de skulle skicka fanns redan med oss. Efter en middag på Sylarna så hade vi en briefing inför torsdagens klättring. Efter den hade jag bestämt mig för att utmana mig själv och ta mig upp på Syltoppen.
Klättringen gick över förväntan för min egen del. Det var tre partier som jag hade riktigt svårt för. Jag kallar dem själv för “Djävulsgapet”, “Rockers bottleneck” och “Fainting wall”. Med stöd och guidning av Patric och Simon klarade jag alla hela vägen upp. Det var en otroligt skön känsla att komma upp på toppen (It’s one giant leap for me, one small step for mankind). Det blev en avslappnad och trevlig tur tillbaka till Sylarna.
Sista dagen blev en fantastisk cykeltur tillbaka till Storulvån. Mycket fart och vacker miljö. Tyvärr tog jag inte fram kameran på hela fredagen. Hela Commeo var fantastiskt roligt. En riktigt bra grupp. Bra upplägg och mycket duktiga guider. Kan klart rekommendera det om någon är nyfiken inför nästa år. Själv kommer jag att fortsätta med mountainbike. Har blivit helsåld på det. Forsen kommer jag att komma tillbaka till men sitter mycket hellre i en forskajak. Klättring kanske jag kommer att göra igen. Nu vågar jag ändå utmana mig lite mer. Jag kommer dock inte klättra upp igen på Sylarna innan nästa år. Måste smälta det här en stund till. Tack alla som varit inblandade för en mycket trevlig vecka. Syns vi på Commeo vinter 2009?