petersvensson.com

Havspaddling i medvind är roligt. Havspaddling i motvind är fostrande. Det blåste starka sydliga vindar under fredagen och lördagen. Först på söndag förmiddag avtog vinden. Alla som tog sig från Göteborg till Valö i fredags och lördags fick kämpa på i motvinden. Det var förvånansvärt många som ansträngde sig och paddlade hela vägen. Ca 50 kajaker räknades det till på fredagen. Under lördagen anslöt ytterligare några.

Lördagen erbjöd tack vare den relativt starka sydvinden goda möjligheter till lek och surf med kajakerna i vågorna. Ett stort gäng gav sig av till grynnorna söder om Valö, fler bilder och video finns på kayakr.net.

Tomas paddlar en cool liten kajak som Nigel Foster har designat, Rumour.

Erik Sjöstedt paddlar genom vågorna för att öva kamraträddningar och rollövningar i ganska rörliga vatten.

Jacob får surf i sin Romany från NDK

Johan missar inte en chans i vågorna.

Andreas får en faceplant

Jag har lagt upp en del kajakbilder på kayakr.net. Än så länge har Erik och Pia bara lagt ut ett fåtal bilder från Valöträffen men det kommer nog fler.

Share on Facebook

Årets första paddeltur gick av stapeln i helgen. Premiären blev bara två veckor senare än förra året var betydligt mindre än jdet kändes. Det var blåsigt och jobbigt på vägen till Valö, som ligger i Göteborgs södra skärgård. Förmodligen beror det på mitt allmänna förfall…

På vägen till Valö var det soligt och fint men motvind. Patric höll umöret uppe.

Väl på Valö blev det väldigt trevligt. Erik och Pia var redan där. De kom ut en dag tidigare. De hade haft en otroligt fin påskafton vilket det säkert kommer att komma bildbevis på också. Jag har lagt ut ett videoklipp från turen på kayakr.net.

Hemfärden blev riktigt fin. Dimmig och stilla. Erik och Pia tar en kortpaus.

Nu blir det några dagars turskidåkning i Jämtlandsfjällen. Det ska bli härligt men sen får det vara nog med vinter för den här säsongen.

Share on Facebook

Årets första besök i jämtlandsfjällen blev den kallaste fjällupplevelsen. För första gången har jag frusit så jag har haft ont. Det var en häftig och lärorik tur. Temperaturerna var inte extrema men i kombination med ganska starka vindar var kylan minst sagt påtaglig.

Vi planerade att göra den klassiska jämtlandstriangeln mellan Storulvån – Blåhammaren – Storulvån. Tyvärr så var vårt tåg försenat med drygt fyra timmar och vi kom därför iväg sent på eftermiddagen. Halvvägs till Sylarnas fjällstation ligger vindskyddet Spoijme och när vi kom dit visade vindmätaren mellan 15-20 m/s i nästan rak motvind. Solen hade precis gått ner. Ca 15 minusgrader och det började att snöa. Valet var inte så svårt så efter en macka och lite kaffe bar det av tillbaka till Storulvåns fjällstation.

På väg mot Blåhammaren från Storulvån. Fortsatt kallt och blåsigt men medvind.

Patric och Carl vid vindskyddet Ulvåtjärn strax innan den riktiga stigningen mot Blåhammaren startar.

Carl med lite isbildning i skägget.

Vindskyddet Ulvåtjärn

Den var inte många minuter man stod stilla och pustade för då kylde vinden ner oss. Det gjorde verkligen ont efter att ha pausat i vindskydden. Med ca 20 minus och lätt fuktiga (svettiga) som gjorde att vi blev snabbt kalla ökade vi tempot direkt efter våra raster för att få tillbaka värmen.

Vi kom aldrig till Sylarnas fjällstation utan fick njuta av Sylmassivet på avstånd.

Heltäckande klädsel var ett måste så fort det inte var ren medvind. De vita fläckarna dök upp bara på några tiotalssekunder om ansiktet exponerades för vinden. Patric ser ut att tillhöra Polisens insatsstyrka.

Ankomst till Blåhammarens fjällstation

Blåhammarens fjällstation är den högst belägna fjällstationen i Sverige (1086 möh) och samtidigt den minsta.

På Blåhammarens fjällstation finns bastun med den finaste utsikten.

Det var premiärhelg för säsongen på Blåhammaren. Förutom oss hade det även dykt upp en kille från nederländerna som gick på Snöskor. De hade inte fått igång värmen ordentligt. Det har inte snöat lika mycket som det brukar så de hade för lite isolerande snö i den kalla vinden. Det var 9 grader i matsalen när vi åt middag. Köket på Blåhammaren går verkligen inte av för hackor. Det serverades trerätters middag på lördagskvällen som smakade utmärkt och det var mycket bra service.

Snabbt mössbyte i minus 25 grader med lätt motvind. Det största problemet på tillbakavägen var att våra skidglasögon frös igen.

Det är en fin platå högst upp vid Blåhammaren, efter de första kilometrarna såg går det sedan nästan utför hela vägen till Storulvån och det är mycket lättåkt.

Share on Facebook

Idag blev det säsongspremiär för att åka långfärdsskridskor. Vi åkte ut till Vedhall som ligger strax norr om nordre Älvs mynning. Det blev en verklig kanondag. Jag är inte särskilt vass på skrillorna så jag hade fullt upp att hänga med de stora grabbarna. Dubbelpiken fungerar utmärkt som stavar. Det underlättar. Dagen startade lite dramatiskt när Johan gick igenom efter endast ett par minuter. Vi ändrade planerna något och bytte fokus eftersom havsisen var lite tunn där vi hade tänkt åka ut. Jag har inte åkt på havsis tidigare men de kalla dagarna har gjort att isen har frusit långt ut och jag hoppas verkligen kunna komma ut snart igen.

CJ, Johan och Patric skiner ikapp med solen. Det kändes tryggt att ha med CJ som har åkt en hel del på ostkusten.

Fikapaus

Skeppsvrak som vi studerade närmare.

Share on Facebook

Det blev en favorit i repris under mellandagarna och nyår. Turskidåkning i Grövelsjön och alpin skidåkning i Tänndalen. Mellandagarna 2008 i Grövelsjön bjöd på fantastiskt väder och härliga miljöer. Prognosen för årets mellandagar såg inte så bra ut. Mulet, snö och temperatur runt ca -15 C lät inte lika lockande. Jag älskar SMHI för deras prognos stämde bara temperaturmässigt. Vi fick tre kanondagar i år också. Grövelsjöns fjällstation är verkligen lämplig om man vill ha ett basläger att utgå ifrån. Förra året gjorde vil lite längre och tuffare toppturer. I år så softade vi och gjorde kortare turer på dagarna men han även med helt fantastisk nattskidåkning i månsken.

Patric vid trädgränsen. Fjällstationen ligger ganska nära kalfjället och man når upp på kalfjället inom 30 min.

Första dagen blåste det något på kalfjället så vi tog oss ned i dalen och fick finfin skogstur.

På toppen av Jakobshöjden. Årets topptur utan stighudar. Inte så ansträngande brant med andra ord.

Vackert morgondis i soluppgång. Foto: Patric Petersson

Vi hade två fina natturer upp på kalfjället i härligt månsken. Stjärntecken på natthimlen?

Videoklipp från turen.

Share on Facebook

Mountainbike! En omväg på 30 mil till Dalarna efter 7 dagars havspaddling i Stockholms skärgård för en dags downhill. Kan det vara värt den omvägen? Absolut! Är det fortfarande värt omvägen och dryga tusenlappen när dagen summeras med lite skrubbsår och skavanker? Definitivt!

Vi hade nämnt det någon gång före paddlingen men downhillplanerna tog fart de sista två dagarna under paddlingen i Stockholms skärgård Beslutet att verkligen köra till Gesunda togs när vi hade lastat kajakerna och startat bilen i Roslagen. Efter en frukost på Statoil i Hofors så kom vi lagom i tid till de öppnade liftarna i Gesunda utanför Mora i söndags morse.

Patric och jag hade aldrig åkt downhill innan utan hyrde utrustningen på plats. Våra framdämpade cross-country cyklar hade nog inte klarat av påfrestningarna här. Personalen i butiken och liftpersonalen var mycket sympatiska och vävilliga. Efter ett par försiktiga uppvärmningsåk i den gröna pisten ökade vårt självförtroende och vi vågade oss på blåa, röda och även rödsvarta pister. Vi tog oss ned, kanske inte lika snabbt och graciöst som de flesta andra.  På eftermiddagen tog downhillpremiären slut för mig i den rödsvarta pisten Accelerator  när jag råkade att vurpa. Med några skrubbsår, lite lätt muskelvärk och stukat självförtroende så bestämde jag mig för att fotografera istället.

Patric testar de byggda droppen.

Det fanns flera duktiga tjejer som körde riktigt coolt. Vår avslappnade stil i joggingbyxor var kanske inte lika fräck som den här tjejens svarta stealth klädsel.

En till cool tjej på Gesundaberget!

Patric cyklar koncentrerat i de välpreparerade spåren. Här i Magic Carpet.

Patric är riktigt duktig på att hoppa. Själv lättade jag mer från marken än hoppade.

De lite mer rutinerade hoppade på allt som gick att hoppa på.

En del kom riktigt högt.

Jag var inte den enda som vurpade. Allt gick bra. Han fick inte ens ett skrubbsår.

Utsikten från Gesundaberget var storslagen.

Pisterna/Lederna utgår alla från toppen i alla möjliga riktningar med nivåer för alla, både nybörjare och erfarna. I år hade de märkt av ett ökat intresse för downhill och kommer att fortsätta satsningen med byggandet av fler downhillpister. Har ni inte prövat mountainbike så gör det! Det är riktigt roligt. Jag vill redan ut med min crosscountry hardtail mounatinbike igen och kommer framöver att krydda det med downhillutflykter.

Share on Facebook