En härlig dag i fjällen! I underbart väder gjorde Patric och jag en topptur till Lillsylen. Kanske var vi först uppe i år? Det var premiärhelg för Sylarnas fjällstation och personalen hade inte varit uppe. Klarblå himmel, – 9 grader och endast lite vind. Himelskt vackert!
Ja, paddlat har jag inte gjort på länge men jag var och vandrade en tur tillsammans med min flickvän Gabriella Bicok. Som vanligt gick turen till Jämtlandsfjällen. Gabriella hade inte fjällvandrat tidigare och jag hade inte varit uppe så sent på hösten. Höstfärgerna lockade. Det blev en kanonfin tur med lätt packning. Fjäderlätt packning kanske det inte var med tanke på att tre flaskor vin fick plats i ryggsäcken.
Turen utgick från Storulvån till Gåsen. Vi hade lite lätt motvind och duggregn under delar av den etappen. Från Gåsen gick vi till Sylarna bland fanstastiska höstfärger, framför allt runt Storforsen. Etappen mellan Sylarna och Blåhammaren var i kanonväder. Blåhammaren är mysig men på natten började det blåsa och vi fick en promenad i 35 m/s på vägen ner tillbaka till Storulvån.
Årets första besök i jämtlandsfjällen blev den kallaste fjällupplevelsen. För första gången har jag frusit så jag har haft ont. Det var en häftig och lärorik tur. Temperaturerna var inte extrema men i kombination med ganska starka vindar var kylan minst sagt påtaglig.
Vi planerade att göra den klassiska jämtlandstriangeln mellan Storulvån – Blåhammaren – Storulvån. Tyvärr så var vårt tåg försenat med drygt fyra timmar och vi kom därför iväg sent på eftermiddagen. Halvvägs till Sylarnas fjällstation ligger vindskyddet Spoijme och när vi kom dit visade vindmätaren mellan 15-20 m/s i nästan rak motvind. Solen hade precis gått ner. Ca 15 minusgrader och det började att snöa. Valet var inte så svårt så efter en macka och lite kaffe bar det av tillbaka till Storulvåns fjällstation.
På väg mot Blåhammaren från Storulvån. Fortsatt kallt och blåsigt men medvind.
Patric och Carl vid vindskyddet Ulvåtjärn strax innan den riktiga stigningen mot Blåhammaren startar.
Carl med lite isbildning i skägget.
Vindskyddet Ulvåtjärn
Den var inte många minuter man stod stilla och pustade för då kylde vinden ner oss. Det gjorde verkligen ont efter att ha pausat i vindskydden. Med ca 20 minus och lätt fuktiga (svettiga) som gjorde att vi blev snabbt kalla ökade vi tempot direkt efter våra raster för att få tillbaka värmen.
Vi kom aldrig till Sylarnas fjällstation utan fick njuta av Sylmassivet på avstånd.
Heltäckande klädsel var ett måste så fort det inte var ren medvind. De vita fläckarna dök upp bara på några tiotalssekunder om ansiktet exponerades för vinden. Patric ser ut att tillhöra Polisens insatsstyrka.
Ankomst till Blåhammarens fjällstation
Blåhammarens fjällstation är den högst belägna fjällstationen i Sverige (1086 möh) och samtidigt den minsta.
På Blåhammarens fjällstation finns bastun med den finaste utsikten.
Det var premiärhelg för säsongen på Blåhammaren. Förutom oss hade det även dykt upp en kille från nederländerna som gick på Snöskor. De hade inte fått igång värmen ordentligt. Det har inte snöat lika mycket som det brukar så de hade för lite isolerande snö i den kalla vinden. Det var 9 grader i matsalen när vi åt middag. Köket på Blåhammaren går verkligen inte av för hackor. Det serverades trerätters middag på lördagskvällen som smakade utmärkt och det var mycket bra service.
Snabbt mössbyte i minus 25 grader med lätt motvind. Det största problemet på tillbakavägen var att våra skidglasögon frös igen.
Det är en fin platå högst upp vid Blåhammaren, efter de första kilometrarna såg går det sedan nästan utför hela vägen till Storulvån och det är mycket lättåkt.